Inuti en bok.blogg.se

En bok som får mig att vilja ha mer samtidigt som den ger mig ett otroligt avslut! 

 

Allegiant handlar om Tris, Tobias, Uriah, Cara och Christina. I den här boken fortsätter kampen i en värld där ett hårt reglerat falangsystem har styrt medborgarna på ett sätt de inte ens själva kunnat föreställa sig. När viljan till frihet, liv och död står i brand är det inte så lätt att veta vilken väg man ska välja.

 

Den tredje och avslutande delen i Veronica Roths trilogi är äntligen läst. Jag hade väldigt höga förväntningar på boken och Roth lyckas uppfylla dem så när som perfekt. Jag har lätt att komma in i världen och det känns väldigt bra och tryggt att Roths språk är precis lika bra som det varit i de tidigare böckerna.

 

Det sker många förändringar och utvecklingar i den här boken och jag har en ständig längtan efter svar när jag läser den. Det som är bra är att svaren serveras i en lagom takt, trovärdigt och inte för enkelt. Det gör att allt som skett och sker förklaras naturligt utan att bli förhastat och tillknystat. 

 

I Allegiant får man läsa ur både Tris och Tobias perspektiv. Det här är något jag verkligen gillar och det känns som en självklarhet att Tobias röst fortsätter ut ur Four och in i Allegiant. Både Tris och Tobias blir levande i sina röster och det är aldrig något problem för mig att veta vem som är vem. Berättandet är distinkt och tydligt och Roth lyckas växla mellan de båda berättarna på ett passande sätt.

 

En sak jag känner genom boken är en större distans till de viktiga bikaraktärerna. Det känns som om Tris och Tobias dras ut ifrån dem och de verkar inte längre lika viktiga, även om Roth vill ge sken av det. Känslorna lyser helt enkelt inte igenom till mig som läsare. Känslorna mellan Tris och Tobias, Tris och Caleb och i slutet mellan de båda huvudkaraktärerna och Christina känns däremot äkta. De båda huvudkaraktärerna har blivit ett sätt att utforska samhället och de problem som finns i det.

 

Tris verkar vara en mästare på att se allting från flera perspektiv. Det väcker en stark tanke om hennes personliga utveckling. I Allegiant har hon nästan inga tvivel alls på sig själv. Hon har släppt många gamla band och jag känner att hon mer har kommit till rätta med sig själv. Hon har till och med blivit lite omänsklig, men inte på ett dåligt sätt. Hon har blivit som en allvetande berättare som vänder på stenar som ingen vill vända på i en värld där okunskap är det vanliga för de flesta, där normen är sanningen oavsett om man tillhör en falang, har de bästa generna eller är rebell. Vad avgör egentligen vad?

 

Roth är skicklig i det hon gör och den här sista boken står i kontrast till de tidigare delerna och visar upp en utomordentligt skicklig framställning och granskning av mänskligheten, världen och gott och ont. Jag sugs in i hennes språk och jag hoppas att miljontals unga läsare kan ta del av verkligheten i form av denna tankeväckande dystopi.