Inuti en bok.blogg.se

En känsloexplosiotion på högsta nivå när Tahereh Mafi avslutar serien om Juliette!

 

Boken Sätt mig i brand är sista delen i trilogin om Juliette som inte kan röra någon utan att skada. Hennes beröring är livsfarlig och hon kämpar mot sitt eget självhat och förakt för att kunna bygga upp sig själv och den sargade dystopivärld som de lever i. 

 

Jag har tidigare läst alla böcker i Rör mig inte - trilogin förutom Bryta sönder som jag inte har avslutat. Jag är stormförtjust i första boken, tycker andra boken är riktigt bra och Sätt mig i brand är verkligen super den också! Jag hade höga förväntningar på avslutningen, men var inte riktigt säker på vad jag skulle tycka om den. Jag hade inte behövt vara orolig för att bli besviken. Spänningen börjar från första ordet och handlingen drar in mig direkt. Det känns som om jag aldrig har lämnat Juliette, hennes värld och den här bokserien. 

 

Det är fantastiskt hur Mafis språk griper tag i mig direkt. Jag vill bara läsa vidare, vidare och vidare. Jag får redan i början upp pulsen och tempot i läsningen. Handlingen växer hela tiden och allting utvecklas, stannas upp och rullar vidare när Mafi släpper en bomb. Först förstår jag inte vad jag har läst och sedan blir jag bara ännu mer fängslad över berättelsen och den väg den tar. 

 

Kenji står helt klart för humorn i dessa böcker! Han lyckas lätta upp alla situationer och göra det mesta till ett skämt. Det som är bra är att det samtidigt finns ett bakomliggande djup hos honom. Jag som läsare blir nyfiken på att lära känna honom ännu bättre. Jag tycker faktiskt att Mafi kunde ha gått lite djupare in på honom. Det känns som om hon bara skrapat på ytan hos en komplex karaktär med många möjligheter. Samtidigt är det lite så Rör mig inte-böckerna fungerar. Fokuset ligger hos Juliette, den hon är kär i, och allt annat snappas upp från sidan av. Jag tycker i alla fall att en novell om Kenji skulle vara riktigt intressant!

 

I Sätt mig i brand märker jag verkligen vilken förändring Juliette har gjort och hur hon börjar bli trygg i sig själv. Det är bra även om jag tappade henne någonstans på vägen och inte riktigt hängde med i förändringen. Det är ändå en helt realistisk utveckling efter allt hon varit med om. I slutet av boken lyckas jag i alla fall fånga upp Juliette och känner mig lite så där lycklig över hur mycket hon har utvecklats på den korta tidsperiod som de tre böckerna utspelar sig på. Helt klart en väldigt bra beskriven karaktär av Mafi.

 

Det är inte bara Juliette som förändras i den här boken. Jag inser att jag inte känner igen den Adam som beskrivs i Sätt mig i brand. Han är annorlunda, han är bitter, fast i en egen dåtid, rädd och trasig. Människor förändras varje dag, varje sekund, jämnt. Människor förändras ännu mer under tuffa förhållanden, under krig. Det är så äkta. Det här är böcker som fokuserar på karaktärerna, på känslorna och det är så verkligt. Fokuset ligger inte, som i många andra dystopier, på samhället och kampen, utan istället på människorna i det och det är det som gör böckerna så levande, så unika och så bra!

 

Jag gillar så klart också de andra karaktärerna som får ta lite plats, som gulliga James och kloka Castle, även Warner börjar växa i mina ögon när man får en bättre bild av honom. 

 

Rör mig inte böckerna brinner fortfarande av känslor och passion. Ja, det är så jag skulle beskriva det. Mafi är så otroligt skicklig på att göra karaktärernas känslor levande. De smittar av sig på mig och fastnar. Jag vill läsa och det snabbt, för annars kanske jag bränner fingrarna! I slutet av boken så skriver Mafi att hon hoppas innerligt att jag som läsare kommer att uppskatta den avslutande delen och vet ni vad, det gör jag!

 

Böcker i serien Rör mig inte:
Rör mig inte