Inuti en bok.blogg.se

 

Jag har tidigare läst Rör mig inte och Rädda mig inte. Jag gillade båda böckerna väldigt mycket. Det här är den första mellannovellen/mellanboken jag läser någonsin. Den är ganska kort och inte lika koncentrerad som böckerna var. Jag blir inte lika känslosam och gripen när jag läser den, men det kan bero på att jag gillar Juliettes poetiska berättarröst mer än Warners. Tahereh Mafi är väldigt duktig på att skriva på ett poetiskt sätt samtidigt som handlingen inte förstörs eller saktas ner. Jag såg fram emot att läsa den här novellen och det var ganska intressant att läsa om Warner. 

 

I den här boken får man följa Warner och hans liv efter det att Juliette, Adam Kent och Kenji Kishimoto har flytt. Man får reda på hur mycket han faktiskt litar på sina egna tankar, hur mycket han döljer och saker som han inte vetat tidigare. Man får också en ny anblick av hans far och ledaren för Återetablissemanget.

 

Mafis ingående detaljbeskrivningar, som hon använder ibland, är väldigt fina och jag gillar dem. Jag tycker egentligen om allt med hennes språk och hur hon bygger upp sina böcker. Jag tycker att det fattas ganska mycket i den här boken/novellen, men det är som sagt bara en mellannovell och den passar som en sådan. En sak som jag verkligen gillar med dessa böcker är att allt fokus inte ligger på revolutionen eller samhället utan att det mesta faktiskt ligger på karaktärerna och deras känlsor. Det finns verkligen mycket känslor i dessa böcker!