Inuti en bok.blogg.se

 

I den tredje The Mortal Instruments-boken får vi fortsätta att följa Clarissa (Clary) och hennes nyfunna upptäckt om att det finns en helt annan värld gömd i den vanliga. Här får vi också lite miljöombyte, vilket är härligt fast jag gillar den ursprungliga miljön, New York och Shadowhunter-världen där. Efter att Clarissa har upptäckt så många hemligheter om sig själv och den hon är tampas hon fortfarande med många problem. I City of Glass får hon reda på ännu mer om sin bakgrund samtidigt som Shadowhunters och Downworlders för en gång skull kanske måste komma överens.  

 

Det var inte med hundraprocenting förtjusning som jag tog upp City of Glass och började läsa den. När jag väl gjorde det gick det bättre att komma in i boken än jag trott. Faktum kvarstår dock, jag tycker inte särskilt mycket om andra delen City of Ashes och det gör att den tredje boken också blir lidande. Jag får kämpa nästan hela vägen i boken och gång på gång sätta upp mål för att komma framåt. Inte förrän i slutet börjar jag vilja läsa riktigt snabbt för att få reda på vad som ska hända.

 

Jag tycker fortfarande om orginalidén med serien och världen, men jag tycker att Cassandra Clare skriver alldeles för uppenbart. Det mesta gick att lista ut under tiden och det fanns väldigt få riktiga överraskningar i boken. Alla problem som kommer i vägen för Clarissa eller någon löser Clare på ganska så orealistiska och långsökta sätt. Även om jag tycker bättre om City of Glass än om City of Ashes på många sätt, så tycker jag att City of Ashes har mer spänning. Det hade behövts mer fartfylldhet i den här boken och en riktig fara. Jag vill känna en rädsla för vad som ska hända karaktärerna, men tycker inte riktigt att den finns där. Det var som om jag visste att Clare hela tiden skulle rädda sina karaktärer eller byta berättarperspektiv just när någonting höll på att bli riktigt intressant. 

Är det någonting som Cassandra Clare har gjort bra så är det hennes karaktärer. De kanske är lätta att sätta i fack, men sanningen är att de alltid rör sig ut från ramen och skaper nya intressanta skiftningar i boken och dess handling. Jag kan ibland störa mig på att Clarissa är lite väl naiv och osmart, men hon passar fortfarande som huvudkaraktär och stöttas av starkare bikaraktärer. Jace får i slutet av boken ett fall framåt och är inte lika självplågad utan lyckas istället se saker lite klarare vilket jag gillar. Jag tycker om hur relationerna mellan karaktärerna i City of Glass utvecklas och att jag ständigt får ta del av nya perspektiv och pusselbitar kring deras historia. Jag skulle kanske velat ha lite mer information om Valentine. Jag har mer och mer börjat tycka att han är en väldigt intressant karaktär och ibland undrar jag hur han tänker. Jag är lite sådär småsugen på att läsa några rader ur hans perspektiv. Annars är det väldigt kul med de nya karaktärerna och att få se andra i deras hemmiljö.