Inuti en bok.blogg.se

Efter en stad av ben så kommer en stad av aska. 

 

Boken heter City of Ashes och är den andra boken i Cassandra Clares serie The Mortal Instruments. Jag gillade verkligen första delen City of Bones och hade riktigt, riktigt höga förväntningar på den här boken, men de höll inte riktigt. 

 

Början av boken är bra, om något annorlunda, mot förra boken, men fortfarande bra. Jag gillar att dessa böcker följer ett tydligt mönster med titlarna. Jag gillar också den magiska känslan de ger. När jag har läst dessa två böcker har verk som Harry Potter-böckerna och Alice i Underlandet kommit upp i mitt huvud. Det är något med The Mortal Instruments-världen som gör den till en riktig sagovärld, vilket jag uppskattar. Däremot vänder handlingen snabbt och det blir nästintill jobbigt att läsa. Jag vill läsa. Jag gillar ju världen och karaktärerna, men av någon anledning verkar  Cassandra Clare vilja plåga min favoritkaraktär, Simon. Varför?

 

Min favoritkaraktär är Simon, den stackaren. Jag tycker inte riktigt att han får fälla lika många roliga kommentarer i den här boken som i den första, men han växer mycket känslomässigt vilket jag tycker om. Jag gillar Clare och Jace som karaktärer också, men klarar knappt av att läsa om dem på grund av det stora avslöjandet i första boken. När jag tänker på andra karaktärer, som till exempel Luke, så känner jag verkligen att de fyller en funktion. Av någon anledning känns det lite som om Clare, Isabelle, Jace, Simon och Alec är andra generationen i en upprepad historia. Jag menar att Simon och Luke är lika, Clare och hennes mamma, Jace och Valentine, Isabelle och hennes mamma och så vidare. Det är bara det att jag önskar, och redan märker att de kommer att komma fram till bättre saker än generationen innan och att de kommer att komma på att det inte är vad man är som har en betydelse utan vem man är. En sak jag verkligen tycker om i den här boken är konversationerna mellan Clare och Valentine. Det vill jag ha mer av!

 

Jag tycker inte att den här bokens konflikter är lika starka som de i första boken, men det finns konflikter mellan nästan alla och Valentine, den mellan Lightwoods och Jace och mellan Jace och Imogen. 

 

Än en gång slås jag över hur bra miljön i denna sagovärld är! Det känns verkligen som att jag är där och det känns som en storstad, men en magisk sådan. Det gillar jag verkligen. 

 

Det finns mycket jag ogillar med den här boken. Tempot i början och intresset var inte så bra och jag blev ständigt motarbetad i min läsning. Jag ville inte läsa vidare, men jag gjorde det ändå och i slutet blev det spännande. Jag tänker nog läsa vidare den här serien på grund av att jag gillar världen så mycket även om jag inte riktigt gillar hur Clare har byggt upp handlingen runt omkring. Däremot så ser jag fram emot att läsa om det som hände i slutet av boken. Det var en bra cliff-hanger!