Inuti en bok.blogg.se

Stephanie har ännu en gång fått överge sin lägenhet där objudna gäster är vardag. Någon är ute efter henne och röda rosor verkar vara hennes enda spår. Kan något av detta ha att göra med en försvunnen man och en försvunnen hund? 

 

Som vanligt skriver Evanovich rappt med drypande humor. Hennes skildringar av Amerika är lika de vi ser på tv och i filmer, alla stereotyper är en självklarhet och Stephanie frossar i dem som prisjägare. I och med läsningen av To the Nines inser jag att det är perfekt att läsa dessa böcker med lite distans mellan dem eftersom det förstärker handlingarna som är väldigt lika, men det ska helst inte vara för mycket tid för det är roligt att minnas Plums tidigare äventyr. Det är dock inget måste eftersom man alltid får veta allt man behöver i den bok man läser.

 

Jag gillar Plum och så är det. Jag trivs i berättelsen om henne och det finns en okomplicerad lätthet som ger mig trygghet i läsandet. Böcker som dessa behövs för att hålla uppe läshumöret! Det ska vara enkelt ibland och enligt mig är det svårt att göra det enkla bra vilket Evanovich har lyckats utmärket med. 

 

Spänning finns också i To the Nines och jag gillar hur Plums känslor utvecklas. Jag vill bara läsa vidare! Jag börjar bli allvarligt nyfiken på Plums val och hennes framtid. Man kan väl inte leva som ungmö, kexätande hamsterägare och impulsiv prisjägare hela sitt liv eller? :)

 

Det roliga med Evanovichs fall i Plum-böckerna är att allt är väldigt mystiskt och att man ofta får känslan av att allt är lite ostrukturerat. Sådant som vanligen skulle kunna vara viktiga ledtrådar kan i dessa böcker inte leda till någonting alls medan Plum kan springa in i någon som visar sig vara av hög vikt för fallet. Det är kul och att det är rörigt är en del av det. 

 

De roliga scenerna är så bra beskrivna! Jag ser dem verkligen framför mig vilket förstärker det hela och ofta leder till högljudda skratt. 

 

Jag har skrattat högt gång efter gång och när det bara är cirka hundra sidor kvar trappas allt upp. Detta är den bästa Plum-boken jag har läst och när den sista verkliga ledtråden serveras så slår det mig plötsligt vem skurken är och det slår mig med sådan kraft att jag undrar hur jag inte kunde se det tidigare. Det här visar på en  genomtänkthet, för mitt i allt kaos finns det en logik. Allting kan faktiskt kopplas ihop!

 

Jag söker nu igenom loppis efter loppis i jakt på fler Plum-fynd! För jag vill skratta mer! 

 

To the Nines rekommenderas till alla som vill ha humor, ett stort leende på läpparna och som klarar av lite ojämna kanter. Jag gillar det helt enkelt!