Mockingjay part 2

Bilden hittade jag här.
Världen är full av människor, full av människor, som älskar någon. Det är lika överallt, den kärleken finns överallt. Det går inte att säga att det finns någonstans där människor bryr sig mindre om varandra. Vi är alla människor. Vi har alla någon vi älskar. Vem ger någon rätten att avgöra vilka människor som ska förlora dem de älskar? Vem ger någon rätten att säga att ett liv är mer värt än ett annat?
Vi är alla lika.
Hunger Games må vara en bok, en bok som blev film, men den är så mycket mer. För mig är Hunger Games en symbol för en trilogi som fick mig att se verkligheten, fick mig att förstå att det inte finns något gott i krig. Krig är död, krig är sorg, krig är förlust. Krig är att förlora någon man älskar oavsett var det sker. Det var inte ett nyhetsprogram som fick mig att inse det. Det var en trilogi, en trilogi om en flicka, en trilogi skriven av Suzanne Collins.
Förra veckan såg jag den avslutande delen av filmatiseringen av denna trilogi. Jag är glad att det går en sådan här film i en tid som denna. Det behövs filmer som Mockingjay part 2 nu, idag, i detta nu, när världen ser ut som den gör. Ingen kan förneka att verkligheten ter sig som verkligast när hotet ligger oss nära, nära de vi älskar. Kanske kan människor på en bioskärm få en att se att det finns sådan smärta i varje land. Någonstans där ute har någon förlorat en älskad, och någonstans, närmare än du tror har detsamma skett. Kanske kan skott som dånar och eld som brinner på en skärm få människor att förstå att det finns krig, krig närmare än vi tror. Kriget lever i de som bär det med sig varje dag. De som minns, de som kommer ihåg, de som vet.
Det finns inget gott med krig.
Krig är död.
Krig är sorg.
Krig är förlust.
Krig är förlust av någon man älskar.
Det finns inga lyckliga slut i krig. Det finns bara människor som lever vidare, som försöker, som samlar ihop de spillror som finns kvar och gör det bästa av det, som försöker överleva.
Det visar Mockingjay part 2 så bra. Den visar liv, den visar död. Lite fantasi öppnade mina ögon för vad som sker varje dag och jag hoppas att fantasi kan bidra till att fler gör det.
Den avslutande delen i denna filmserie gör mig så lycklig, fyller mig med livskraft och ro, en känsla av verklighet och samhörighet. Ett sätt att fånga mer än läsare, att visa för fler, att visa verkligheten. En film som lever vidare för evigt sammankopplad med en triologi som förändrade mig.
Fint inlägg, så sant!! :)) Älskade filmen..och dess budskap. Den var fantastiskt producerad. Perfekt!