Inuti en bok.blogg.se

Ett mörkare Sverige har du aldrig skådat. Vågar du möta det läskiga i dessa berättelser?

 

Fyra kvinnor, fyra flickor innehåller åtta noveller av KG Johansson. Novellerna kretsar alla runt kvinnor eller flickor även om det inte alltid är en kvinnlig huvudkaraktär. Det är i framtiden novellerna utspelar sig och jag skulle klassa dem som siencefiction. Berättelserna är väldigt olika och jag fastnade mer för vissa av dem än för andra. 

 

Den första novellen i samlingen är Gatflickan och är även den novell som jag tycker bäst om. Det är egentligen den enda av novellerna som riktigt faller mig i smaken. Berättelsen handlar om Aleiri som har växt upp isolerat med sin mamma och när mamman dör öppnar sig en verklighet som hon aldrig skulle kunnat ha föreställt sig.

 

Gatflickan skulle kunna vara en modern ungdomsdystopi. Protagonisten Aleiri är bara några år för ung, men allting annat stämmer. Det som ändå gör det till en vuxen siencefictionnovell är det hårda och råa. Visst, det finns dystopier och ungdomsböcker som går åt det hållet, men överlag tycker jag att de är lite snällare. KG Johansson skriver mycket skickligt och även när berättelsen ter sig för obehaglig för mig så fångar hans språk mig. Jag läser vidare och fastnar i historien om en flicka i en trasig värld och tänker att det här skulle kunna vara en bok. Samtidigt är jag djupt imponerad över de som kan skriva noveller. De som lyckas rama in och skapa en hel berättelse på bara några sidor. Det är precis det KG Johansson har gjort med Gatflickan. Om man läser början av novellen och slutet så skulle det kunna vara precis samma delar i en bok. 

 

Mina förväntningar gick från noll till hundra när jag läste Gatflickan. Jag gillar karaktärerna, världen och skrivandet.  Det är en dystopi tagen ett steg längre och den är precis så där rysligt otäck som mörka framtidsskildringar ibland kan vara för mig.

 

Novellen efter Gatflickan är väldigt kort, men i Den blödande flickan lyckas KG Johansson ändå föra fram en stark berättelse. Problemet med novellen för mig är att den saknar den smarta dispositionen som föregående novell hade. Jag tror att början och slutet är ändå viktigare i en novell och särskilt om den är så kort som Den blödande flickan är. Det saknas en fortsättning enligt mitt tycke.

 

Marina är den tredje novellen och där skildras miljökatastrofer och klimatförändringar genom något som påminner om en poetisk dikt eller en visa. Den är fin, lugn, men den har ändå det där mörka som hela Fyra kvinnor, fyra flickor har. 

 

Tyvärr är många noveller i samlingen svårintagliga för mig och blir mest en förrvirande massa som jag läser för att komma till något bättre. Ett exempel på en såda novell är Satan doll. Det positiva med alla noveller är att de är välskrivna och förmedlar starka känslor. Det är något krypande deppigt och mörkt som fångar mig och ändå gör mig intresserad av de flesta av novellerna. 

 

Vill du ha mörka framtidsskildringar av vårt eget Sverige så passar nog Fyra kvinnor, fyra flickor dig utmärkt.