Kommentarer:
Jeg liker best at skriftspråket benyttes. Det gjelder selvsagt spesielt hvis jeg skal lese bøker på svensk eller dansk. For meg som er norsk blir det fort mer avansert om det skrives på dialekter :)
Takk for det :) Nei, man må sette seg ned for å konsentrere seg om det man leser, men som regel går det ganske lett etter at jeg har lest en 15-20 minutters tid kanskje. Hjernen behøver litt tid til å koble seg på språket ;) Mye er jo likt, men så kommer det plutselig ord en ikke forstår. Jeg husker første gang jeg leste ordet trädgården, på norsk bruker vi ordet hage. Det tok litt tid før jeg forstod hva det skulle bety, men det var jo i grunnen helt logisk(tre og gård).
Jag tycker det inom skönlitteratur är helt okej med dom/mej/dej/etc. när det rör sig om dialog (t.ex. som i Cirkeln-trilogin). Det får dialogen att låta mer verklighetstrogen. Dialoger har en tendens att låta rätt stelbenta, annars.
Sedan tycker jag debatten om t.ex. mig/mej, dig/dej är så mycket större och inte koncentrerad till vad som ska användas inom skönlitteratur. Här är det ett ställningstagande för all sakprosa i Sverige. Jag tycker vi måste vara konsekventa och använda samma stavning, oavsett vilken det nu lutar år. (Hur många stavningar har vi på schysst, t.ex.? Schyst? Just?)
Talspråket ska dock inte underskattas - det fanns lång före skriftspråket. Det är talspråket som styr skriftspråket, inte tvärtom. Anledningen till att vi inte skriver äro och icke längre är för att vi numera säger är och inte. Därför är jag öppen för stavningarna mej/dej och när vi anpassar vårt skriftspråk efter talspråket. (Om vi inte gjorde det skulle vi tillslut inte känna igen vårt skriftspråk, ju. Finns ingen mening med att inte vara flexibel för förändringar i skriftspråket. Det måste också utvecklas - precis som talspråket.) Men - istället för att hålla på och blanda som vi gör idag så borde vi vara lite hårdare med hur vi vill ha det. (Kanske vi egentligen bara befinner oss i en övergångsfas från mig/dig till mej/dej?)
Bara några spontana tankar från mig! :)
Jag blir supersuperstörd av det. Samma med "dom" istället för "de" eller "dem". Alltså tycker att det är skillnad om det handlar om en blogg eller en facebookstatus eller något annat mer avslappnat (även om jag inte hade ruckat på just mig/dig/sig och de/dem i min blogg), men just en bok vill jag ha mitt skriftspråk i. Men det är ju egentligen väldigt konservativt.