Tre avtryck av himlen

titel: Tre avtryck av himlen

del: 1-3 Katakrestrilogin

författare: CH Wahlund

förlag: Affront - Recensionsexemplar

start: 13/8-15

slut: 18/8-15

 
Om:
 
Tre avtryck av himlen är en symbol för det skrivna ordet, dess vikt och dess innebörd.
 
Skrivmaskiner har blivit heliga i den undre världen och en penna är värd mer än mycket annat. Mystiska monster cirkulerar också. Året är 2047 och ministeriet bestämmer allt. 
 
Det låter som en bekant dystopi och på många vis är det precis det Tre avtryck av himlen är. Samtidigt besitter berättelsen ett lugn, ett ombonande karaktärsdrag, en slags yta som följer allt som sker. Berättelsen har ett bra flyt och jag fastnar omedelbart i handlingen. Det här är något som gör denna svenska dystopi speciell. Det gör den till något som fastnar. För det här är inte ungdomsdystopin där känslor och action väller ut sida efter sida. Det här ett flytande lugn som fortfarande vill läsas. Det är en sjö, ett hav där små vågor kluckar. Boken gör mig avslappnad samtidigt som det kryper i mig för att jag vet att det inte stämmer. Det jag läser är inte rätt. Det är fel och jag vill veta mer. Samtidigt är det här ingen berättelse där jag ständigt söker svar, utan jag är nöjd med det jag får.
 
Det är också det jag gillar i boken. Jag tycker om den bekväma lunken och jag vet inte om jag har läst något liknande förut. Jag brukar sakna den där ivern att läsa vidare, men här gör jag det inte. 
 
I slutet av andra delen förändras någonting, och det sticker till i mig. Jag skulle nog säga att det här en vändning som vrider om någonting inom mig. Det känns tufft och obehagligt när stämningen i boken förändras. Jag följer inte riktigt med i den nya tonen som författaren injicerar utan blir liksom lämnad kvar i det gamla. Det känns inte längre lika enkelt att läsa, men det var tvunget att komma. Det var meningen att det skulle ske. Det har genom boken byggts upp en stämning och någonting har ruvat i bakgrunden och nu börjar vi närma oss detta och när jag skriver det här känner jag att det ändå är lite spännande, att jag ändå vill ha lite mer, läsa vidare. Undrar hur det kommer att sluta? Att jag inte vet, att jag inte har en aning, det känns bra. Det känns annorlunda och unikt. 
 
Nu börjar jag äntligen få lite grepp om stämningen i boken, som en hypnos som jag blir hypnotiserad av. Man följer blint med och det finns ett sådant flyt som bara i den andra delen några gånger håller på att brytas av de lite för långa dialogerna. Dialoger som kan vara svåra att hänga med i, dialoger med lite för "fin" svenska i. Annars är jag fast i den milda lunken, den långa vandringen, känner vågornas skvalpande. 
 
Det här är något helt annorlunda mot den senaste boken jag läste. Den skillnaden är också ett praktexempel på hur mycket böcker det finns och hur olika de faktiskt kan vara, fast det inte alltid känns så. Kontrasten gör mig också inspirerad till mer läsning och att upptäcka fler olika verk och typer av böcker. 
 
Tre avtryck av himlen är tre delar som gör avtryck hos mig. Så här i efterhand är det mest en känsla som sitter kvar, men mitt i läsningen slås jag av hur bra skriven den här dystopin är. Det är en dystopi precis som ett verklighetssamhälle skulle kunna se ut, utifrån en av alla de där som bara flyter med. Inte upprorsmakaren, inte hjälten, inte hjältinnan utan bara en vanlig person, fast i samhällets normer med övertygan att det de styrande säger är det rätta. Samtidigt finns det en osäkerhet, men det är bara en osäkerhet tills det börjar bubbla. Men även när det börjar bubbla så är allt lugnt, lugnt och stilla. 
 
Jag gillar hur Tre avtryck mot himlen är skriven. Det är fint skrivet med ett språk som skapar miljöer och skiftningar. Det är ett språk som gör det levande samtidigt som det är avlägset, vilket det ska vara, det är en dystopi. De två komponenterna gör också att det känns verklighetstroget. Det känns som ett framtida Sverige, ett Sverige vi en dag skulle kunna leva i. Jag måste medge att jag till en början var en aning tveksam till dessa tre delar och mest fastnade för skrivmaskinen på framsidan samt att skrivmaskiner var en viktig del av berättelserna, men nu är jag väldigt glad att jag läste boken. Det var en upplevelse! En bra sådan! Ett som lämnade avtryck. 

Kommentera här: