Tornrummets hemlighet

titel: Tornrummets hemlighet

del: 1/2

författare: Niklas Janz

förlag: Alfabeta pocket - Recensionsexemplar

start: 25/3-15

slut: 4/4-15

 
Om:
 
En gripande berättelse om drömmarnas illusion och verklighet.  
 
Tornrummets hemlighet handlar om Mirjam som tillsammans med sina föräldrar flyttar till ett stort, mystiskt gammalt hus i en liten stad. Med en jobbig historia bakom sig så blir det svårt för Mirjam att börja i den nya skolan och hon söker tröst i berättelser hon hittar i en vrå i husets mystiska tornrum. Genom böckerna får Mirjam följa historier som snart gör det svårt för henne att se skillnad på verklighet och dröm. 
 
En vemodig, mörk spänning ligger över boken och jag vill bara läsa vidare. Det är något unikt med bokens handling och den griper tag i mig. 
 
Det steorotypiska i boken är huvudkaraktärens utanförskap och det mystiska nya, men sedan är byggstenarna i berättandet säregna. Skrivböckerna som Mirjam hittar blir beroendeframkallande för mig och jag förstår att hon läser vidare. 
 
I hela boken finns det en ständig fråga. Vem kan man lita på? De mystiska skrivböckerna och dess författare misstänker alla och därefter börjar både Mirjam och jag att göra detsamma. Med detta så växer bokens spänning och jag sitter titt som tätt på nålar för att jag är rädd att Mirjam ska säga för mycket eller råka illa ut. 
 
Medan jag läser kommer jag att tänka på verk som The Matrix och Inception som också behandlar frågan om vad som är verklighet eller inte. Bitvis är detta otroligt intressant men för mig är det också skrämmande. Parallellerna mellan verken handlar också om vad man kan göra i drömmar. 
 
När jag läser tänker jag också på dystopier. I Tornrummets hemlighet finns den ständiga funderingen kring vad som är gott och ont precis som i dystopier. På samma sätt leder också fantasyvärlden i boken till uppenbarelsen om ett hårt styrt samhälle och en typ av rebeller. Det roliga med Tornrummets hemlighet är att den just får mig att tänka så mycket. Den får mig att dra paralleller, den får mig att fundera så mycket att jag har svårt att sova och den får mig att känna att jag är en del av den, av världen, av berättelsen. Den är också så mycket mer än en genre. Den innehåller delar som får mig att tänka på en vanlig tonårings liv, den har fantasybiten och det går att se dystopikonceptet inuti boken också.
 
Jag tycker också om bokens karaktärer. Mirjam skulle kunna vara vilken verklig person som helst. Sättet hon agerar på och hur hon är som person är riktigt verklighetstroget. Detsamma gäller för vännen Linda, Mirjams föräldrar med flera. En annan karaktär som jag fastnade för var Emilio. Hans hängivenhet till det arbete han utför och hans lojalitet till det samhälle han lever i fascinerar mig och skapar sympati hos mig. Det som också formar hans karaktär är att man samtidigt kan se hans sköra sida och att något mycket smärtsamt måste ha skett honom. 
 
Niklas Janz bygger upp handlingen och berättelsen genom att beskriva allt med ett målande språk som samtidigt är sakligt. Det är fantastiskt hur han kan föra fram världen och få den att se så verklig ut framför mina ögon. 
 
Tornrummets hemlighet är ihållande, spännande, mystisk, obehaglig och intressant. Den har så många sidor som lockar och fångar mig, men det som får den att bli något unikt, något att läsa vidare i är det mörka som alltid finns närvarande.
 
Det är en bra bok! En bok som griper tag i hela mig. En bok som jag inte läser innan jag ska sova eftersom den får mig att tänka för mycket. Det är en bok som är som en dröm! 
 
Böcker i serien om Mirjam:
Tornrummets hemlighet
Bandet som inte får brista

Kommentera här: