Inuti en bok.blogg.se

 

Efter att ha läst ett tag så börjar jag i alla fall att komma in i boken och dess rytm. Det finns något som jag inte kan sätta fingret på som får mig att läsa vidare. Det som gjorde mig besviken till en början var också att den saknade filmens lätthet, humor och charm. Jag förväntade mig en bok som skulle falla mig i smaken direkt. Vara så där härligt varm och lättläst. 

 

Vilken slump! Den läskiga chefen Miranda (The Devil that Wears Prada) hette Miriam innan hon bytte namn till Miranda. Huvudkaraktärern i Tornrummets hemlighet heter också Miriam! Jag tycker det var intressant att man fick veta lite mer om Mirandas bakgrund och inte bara se henne som en ond och hemsk människa. Redan när jag såg filmen för första gången kände jag en del medlidande med Miranda, de lyckades förmedla den stämningen bra i filmen, men den upplevs lite mer tydlig i boken. 

 

Det är så kul när jag läser vidare och känner igen saker från filmen som när Weisberger beskriver en karaktärs minspel och jag känner igen dessa miner från filmen. Jag blev också glad när Stockholm nämndes! Alltid denna glädje när Sverige, Stockholm, Ikea, Abba med flera nämns! Glädjen fortsatte när bokens handling kom till liv framför mig och jag kände att jag vandrade med Andrea på New Yorks gator. 

 

Jag läser med ett leende hur Andrea snubblar runt i en modevärld och avdramatiserar den ena modekatastrofen efter den andra på ett lika självklart sätt! Jag tycker om att läsa The Devil Wears Prada och hoppas ni också kommer att göra det om ni läser den.