Inuti en bok.blogg.se

Hur skulle du göra om du var försvunnen i elva veckor och tappade minnet av hela fem månader av ditt liv?

 

Nora har tappat minnet hon vet varken ut eller in och inte heller vem hon kan lita på eller inte. De människor hon i vanliga fall brukar lita mest på, bästa vännen Vee och sin mamma, verkar dölja något. Det blir inte lättare för Nora och snart tvingas hon göra svåra val som kan ändra hennes framtid för alltid. 

 

Jag tycker fortfarande bäst om första boken i serien Fallen ängel och det här är nog den sämsta boken hittills i serien. Det känns som att allt det jag gillade med första boken försvinner mer och mer, bok för bok. Jag hade inte alltför höga förväntningar på boken, men förra boken slutade spännande och jag trodde nog att den här boken skulle vara mer spännande än den var. Början kanske är lite spännande, men jag skulle ändå velat att den här boken skrevs på ett helt annat sätt än den gjorde. Den blev lite av en besvikelse.

 

Mycket i den här boken kändes orimligt och långt ifrån verklighetstroget. Till exempel sätter jag ett stort frågetecken till varför Nora helt plötsligt går ut och springer och dessutom tänker att hon gillar att springa och gillar lugnet, som om det är något hon brukar göra fast hon inte har gjort det i någon av de två tidigare böckerna. Hur rimligt är det egentligen? 

 

Jag gillar inte heller hur lätt alla i boken tar allt övernaturligt. Det mesta kändes faktiskt orimligt och lite konstigt. Jag tyckte ändå bättre om Nora som huvudkaraktär i den här boken än förra. Jag tyckte att antagonisten i den här boken tog lite väl mycket plats och saknade Vee som inte fick vara med så mycket. En annan bikaraktär i boken fick istället ta ganska mycket plats, men jag tyckte ändå att boken saknade mycket av seriens ursprungliga känsla.

 

I den här boken trappades konflikten med antagonisten från förra boken upp. Den tog nästan all plats i boken och familjen och vännerna försvann ganska fort. Det tyckte jag kändes underligt eftersom de tidigare har fått ta ganska mycket plats i handlingen, vilket jag gillar. En annan konstig saker tycker jag var att Nora i princip bara släppte pappans död efter att ha brytt sig så mycket om den i bok två.

 

Jag är inte speciellt förtjust i att karaktärerna mest kör runt i staden hela tiden och att det inte verkar finnas någon som helst vardag i den här boken. Avsaknaden på normalitet och sättet som allt bara hoppar omkring i boken känns inte särskilt bra och jag är inte jättetaggad på att läsa fortsättningen i den här serien.