Inuti en bok.blogg.se

 

Boktjuven handlar mycket riktigt om en boktjuv. Huvudkaraktären Lisel söker tröst och skydd i böckernas och ordens värld och det formar hela berättelsen. Lisel har sorg med sig när hon hamnar hos en fosterfamilj under Andra världskriget. Där får man följa hennes kamp med att passa in, försöka förstå världen och få rätsida på sina egna känslor. 

 

Boktjuven är en riktigt underbar bok! Den är hjärtskärande och sorglig och skildrar Andra världskriget i ögonen på ett barn. Boken får dessutom ett nytt och unikt perspektiv genom sin berättare Döden. Dödens berättarröst är skriven på ett otroligt bra sätt. Färg, form och krig får alla nya sidor genom honom. 

 

Karaktärerna i boken lever verkligen när jag läser Boktjuven. Lisel är med och formar berättelsen, men lämnar mycket plats även för de mindre bikaraktärerna. Det är just det självklara sättet att ge varje liten karaktären en mening som gör att boken blir så pass levande. Hans, Rosa, Max och Rudy är alla träffsäkra inslag i boken. Hans med sitt lugn och sin erfarenhet, Rosa och hennes försök att göra det bästa av allt och hålla ihop situation, Max med sin skuld och sitt hjärta för litterära verk och såklart Rudy och hans iver och barnsliga lycka. Det är de som skapar berättelsen, det är de som lever när så många andra dör.

 

Det är en bok uppbyggd av litterära verkningsmedel. Det flyger liknelser och metaforer och det är vackert. Det är starkt. Det är bra! Alla beskrivningar i Boktjuven är vackra, och sättet som bokens verklighet och Lisels böcker hänger ihop på, är som lim på papper. Det sitter helt enkelt.