Sårad i ödemarken
titel: Sårad i ödemarken
del: Spejarens lärling 9
författare: John Flanagan
förlag: B/Wahlströms
start: 24/6-13
slut: 5/7-13
Kaffe, våld och beskrivningar. Spejarens lärling serien fortsätter i samma fotspår som förut, men med ökad spänning.
Sårad i ödemarken handlar som de tidigare delarna i serien om spejaren Will och hans vänner. I den här boken är Halt, Will och Horace fortfarande ute på sitt specialuppdrag. Spänningen ökar när de underskattar en fiende och för en av våra vänner kanske resan tar slut.
Jag måste medge att spejarens lärling serien växer mer för varje del. Från första boken tyckte jag berättelsens idé var väldigt bra, men att författaren inte utvecklade den som man kunde ha gjort. I de fortsatta delarna tyckte jag att det var stor brist på spänning, men den lilla humorn, de bra handlingarna och böckernas flyt fick mig att fortsätta läsa. I Clonmels kungar och Sårad i ödemarken känner jag att spänningen har ökat.
Det positiva med boken är just att spänningen har ökat. Jag tycker också att Sårad i ödemarken ger mersmak för fortsatta delar. Däremot finns det flera saker som jag inte alls tycker passar i boken och inte förstår varför det är där. Det har varit ganska mycket våld i serien från början, men i den här boken blir det nästan för mycket. Jag blev också förvånad över att karaktärerna gör saker som jag aldrig skulle se dem göra. Även om många av karaktärerna har utvecklats mycket från de första böckerna gillade jag inte när de gjorde saker som jag aldrig skulle ha föreställt mig att de skulle göra. Jag är också fundersam över att karaktärerna börjar använda nästan svärord i den nionde boken. Om personerna skulle använda det skulle de nog gjort det från början.
Annars tycker jag att Sårad i ödemarken var betydligt bättre än flera tidigare böcker och var som de andra mycket välskrivna. Jag har nu börjat på Kejsaren av Nihon-Ja och hoppas att den håller samma mått som Sårad i ödemarken.