Mig eller mej?

Det har blivit vanligare, att jag när jag läser, lägger märke till att författaren använt talspråk, inte bara på några få ord, utan i ganska stor omfattning. Det här är något som jag har lätt att störa mig på och jag anser att man ska använda skriftspråk till största del i böcker.
 
Vad tycker du om talspråk i böcker? Tycker du det är okej eller till och med bra att språket blir mer avspänt i allmänhet, och att talspråk letar sig in även i den litterära världen? Eller anser du som jag att vi borde backa tillbaka ett halvt steg och faktiskt ta lite extra tid till att skriva utan att använda talspråk? 

Kommentarer:

1 Anna:

Jag blir supersuperstörd av det. Samma med "dom" istället för "de" eller "dem". Alltså tycker att det är skillnad om det handlar om en blogg eller en facebookstatus eller något annat mer avslappnat (även om jag inte hade ruckat på just mig/dig/sig och de/dem i min blogg), men just en bok vill jag ha mitt skriftspråk i. Men det är ju egentligen väldigt konservativt.

Svar: Ja, "dom" är något som jag kan störa mig rejält på. Jag håller helt med dig om att det är en skillnad om det handlar om mer avslappnade sammanhang, men jag tycker också att det går mycket lättare att läsa om skriftspråk används istället för talspråk. Haha jag antar att jag är lite konservativ när det gäller det svenska språket. :)
inutienbok.blogg.se

2 Mari - Flukten fra virkeligheten:

Jeg liker best at skriftspråket benyttes. Det gjelder selvsagt spesielt hvis jeg skal lese bøker på svensk eller dansk. For meg som er norsk blir det fort mer avansert om det skrives på dialekter :)

Svar: Det förstår jag! Bra gjort att läsa på svenska och danska tycker jag! Jag har bläddrat lite i en norsk bok och det gick ju att förstå, men det är inte helt lätt även om språken är ganska lika. :)
inutienbok.blogg.se

3 Mari - Flukten fra virkeligheten:

Takk for det :) Nei, man må sette seg ned for å konsentrere seg om det man leser, men som regel går det ganske lett etter at jeg har lest en 15-20 minutters tid kanskje. Hjernen behøver litt tid til å koble seg på språket ;) Mye er jo likt, men så kommer det plutselig ord en ikke forstår. Jeg husker første gang jeg leste ordet trädgården, på norsk bruker vi ordet hage. Det tok litt tid før jeg forstod hva det skulle bety, men det var jo i grunnen helt logisk(tre og gård).

Svar: Jag kanske borde prova att läsa på norska eller danska någon gång! Ja och hage har ju en annan betydelse på svenska! :)
inutienbok.blogg.se

4 Bokentusiasten:

Jag tycker det inom skönlitteratur är helt okej med dom/mej/dej/etc. när det rör sig om dialog (t.ex. som i Cirkeln-trilogin). Det får dialogen att låta mer verklighetstrogen. Dialoger har en tendens att låta rätt stelbenta, annars.

Sedan tycker jag debatten om t.ex. mig/mej, dig/dej är så mycket större och inte koncentrerad till vad som ska användas inom skönlitteratur. Här är det ett ställningstagande för all sakprosa i Sverige. Jag tycker vi måste vara konsekventa och använda samma stavning, oavsett vilken det nu lutar år. (Hur många stavningar har vi på schysst, t.ex.? Schyst? Just?)

Talspråket ska dock inte underskattas - det fanns lång före skriftspråket. Det är talspråket som styr skriftspråket, inte tvärtom. Anledningen till att vi inte skriver äro och icke längre är för att vi numera säger är och inte. Därför är jag öppen för stavningarna mej/dej och när vi anpassar vårt skriftspråk efter talspråket. (Om vi inte gjorde det skulle vi tillslut inte känna igen vårt skriftspråk, ju. Finns ingen mening med att inte vara flexibel för förändringar i skriftspråket. Det måste också utvecklas - precis som talspråket.) Men - istället för att hålla på och blanda som vi gör idag så borde vi vara lite hårdare med hur vi vill ha det. (Kanske vi egentligen bara befinner oss i en övergångsfas från mig/dig till mej/dej?)

Bara några spontana tankar från mig! :)

Svar: Jag vet att språket måste utvecklas för att överleva, men när det gäller det svenska språket är jag en riktig bakåtsträvare. Jag kommer nog att få väldigt svårt att anpassa mitt skriftspråk efter vårt talspråk även om det blir allt vanligare. Jag kan hålla med dig om att lite talspråk ibland kan lätta upp dialoger i böcker, men i stort tycker jag det är jobbigt att läsa.
Tack för att du delade med dig av dina tankar! Jag tycker det är väldigt intressant med språkets utveckling! :)
inutienbok.blogg.se

Kommentera här: