Safirblå

titel: Safirblå

del: 2/3

författare: Kerstin Gier

förlag: Bonnier Carlsen

start: 2/8-13

slut: 4/8-13

 

Om:

Safirblå börjar där Rubinröd slutade. Gwendolyn har ärvt sin släkts tidsresegen och reser tillsammans med ättens manliga tidsresenär Gideon genom tiden för att reparera ett tidigare misstag. Gideon är som de flesta andra i det hemliga sällskapet säker på att det är det rätta, men Gwendolyn är inte alls säker. Tänk om det ligger något annat i det? Vem är greven egentligen och vad vill han? Det dyker också upp fler spännande karaktärer och mystiska väsen. (Om ni vill veta mer om handlingen har ni recensionen på bok ett här.)

 

Ibörjan känndes det mer som nästa kapitel på Rubinröd än som en annan bok, men när man kom in i boken så tänkte man inte på det. Jag själv tycker om att det är två böcker istället för att de sitter ihop. Jag var tvungen att läsa slutet på Rubinröd för att komma in i Safirblå, det var helt klart värt det. 

 

Efter jag läst ut Safirblå tänkte jag: Åh! Är det verkligen möjligt? Eftersom Safirblå om möjligt var ännu bättre än Rubinröd (och Rubinröd var så himla bra!). Och jag bannar redan mig själv för att jag inte köpte Smaragdgrön när den kom ut. Jag vill bara läsa fortsättningen! Samtidigt vet jag att ju snabbare jag läser desto mindre har jag kvar. Irriterande och världens kanske jobbigaste problem! Står inte ut!

 

Safirblå hade samma otroligt underhållande språk som Rubinröd och grep med kraft tag i mig direkt. Jag känner redan nu att det här är en serie jag är glad att jag börjat köpa eftersom jag kommer läsa om den. Gwendolyn är en alldeles egen huvudperson och även om hon grubblar eller är ledsen så blir boken aldrig tråkig eller jobbigt deppig utan fortsätter i samma muntra spår. Det är det fina med boken. Allting kommer med i det glada. Spänningen, oroligheterna, allt. Det gör att man fastnar direkt och att det inte går att lägga ifrån sig boken! Den unika handlingen och de roliga karaktärerna tillsammans med det bra språket gör dessa böcker värda att läsa om och om igen. 

 

Redan ibörjan av Safirblå häpnade jag av språket och hur lätt det var. Även om jag i februari var fast i Rubinröd kunde jag inte förrän jag läste Safirblå komma ihåg hur underbar Rubinröd var. Kerstin Gier förtjänar sina läsare helt och fullt ut! Läs! 

 

Bokmärke: Ior


Kommentera här: