En man som heter Ove.
En man som heter Ove.
Nej.
Jag har inte läst boken. Jag har sett filmen, och jag grät, ja, jag grät.
Ibland träffar saker bara rätt. De går rätt igenom en, som om man var en ost och det känns så himla bra. Hjärtat liksom växer, blir större. Man blir varm, ledsen och glad. Och det var en film, en film, någonting så litet, men ändå så stort. Någonting vi kan konsumera hur mycket som helst, när som helst, men som tar tid och kraft att skapa.
En man som heter Ove. Det är berättelsen, om en man som heter Ove. En man som man skulle kunna säga har haft ett tragiskt liv, men man skulle också kunna säga att han har haft ett lyckligt liv, ett liv med kärlek, ett liv med känsla.
Lever man så lever man, dör man så dör man.
Åh, läs boken om du inte gjort det redan! Hundra gånger bättre :) lipade som ett barn till den också