Tron på framtiden

Skaparglädje, livsglädje
 
När de senaste månaderna har flutit ihop, när de sömnlösa nätterna har blivit fler och fler, när man inte känner igen sig själv, när varje dag har blivit en kamp. Då är det svårt att hitta tillbaka, hitta tillbaka till glädje och uppskattning för det lilla, för allt det fina. Men när man väl börjar vandra ut ur mörkret är det just de sakerna som går att se först.
 
Naturen
Glimten i ett barns öga
Att våga se på en bok utan att vända bort blicken, att vilja läsa igen
Att känna ett sug efter att skapa, att göra mer
Att dansa och sjunga för sig själv bara för att man är glad
Att känna längtan efter jul och inte rädsla för att tiden går för fort
Det är då man vet att man är på väg tillbaka, tillbaka till sig själv
Det är då jag vet att jag måste ta vara på allt det jag vill göra och inte stänga in mig i denna fyrkant av måsten igen, mitt liv är mitt och inte bara en massa måsten, en rak väg som jag planerat att gå.
 
Jag vet inte var jag ska börja, men jag vet att jag har börjat. Jag har gjort ett kollage, ett kollage som inspirerar mig, som motiverar mig, som gör mig glad. Jag har börjat läsa en bok, en bok som inte ingår i min kurslitteratur, en bok som jag vill läsa. Jag har börjat se fram emot att gå upp på morgonen, att äta frukost, att dra bort gardinerna från fönstrena och titta ut. 
 
Jag vill mer igen, jag har idéer och tankar som flyter omkring i mitt huvud, jag har lust och glädje som bubblar i mig, jag vill gå ut, jag vill springa, hoppa, klättra, jag vill fotografera och klippa och klistra, jag vill måla. 

Kommentera här: